Riksbanken höjer räntan och skickar signaler om att det kommer mer av samma vara. När du ser det, kan du inte undgå att undra om de har någon aning om vad de håller på med. Det är som att försöka bota en brinnande byggnad genom att hälla bensin på elden och hoppas att det släcker lågorna. Rätt eller fel? Ja, om du frågar mig, är det definitivt fel!
Och låt oss prata om den svenska kronan. Kronans fall har inte bara skakat om semesterbudgetarna, det har fått hela nationen att känna sig som om de befinner sig i en ekonomisk skräckfilm. Tidigare trodde vi att utländska investerare som dumpade kronan bara var blinda för Sveriges "fantastiska" ekonomi. Men nu verkar det som om de hade bättre syn än våra egna ekonomiska experter.
Utomlands vet de redan vad som är på gång. Om du söker på "Sweden" på någon internationell finanssajt, kommer du att hitta rubriker som säger att Sverige bara blir rikare medan problemen hopar sig. Det är som om vi lever i en ekonomisk fantasi där allt är bra medan verkligheten säger något helt annat.
Och vad säger vi om den senaste budgeten? Den offentliga sektorns skuld förväntas minska dramatiskt medan statens nettoförmögenhet ökar med nästan 500 miljarder. Våra europeiska kollegor skulle göra vad som helst för sådana siffror, men vad får vi i gengäld? En ökande inflation och besparingar inom skolor och sjukhus. Det är som att sätta bandager på ett brutet ben och kalla det för botemedel.
Men låt oss inte bara skylla på den nuvarande regeringen. Överdriven spariver verkar vara en åkomma som drabbat flera regeringar oavsett politisk färg. Och att låta utgifterna minska när det finns så många samhällsproblem att ta tag i är bara att blunda för verkligheten.
Det som verkligen sticker ut i Sveriges ekonomi är bristen på beslut. Bostadsmarknaden är ett kaos, ränteavdragen fortsätter, skattesystemet är föråldrat och infrastrukturen är i behov av en uppfräschning. Varför har inget gjorts åt detta? "Det kom ganska mycket emellan," säger de. Ja, det verkar som om "mycket" betyder "ingenting" när det kommer till att ta tag i dessa problem.
Och nu har vi Riksbanken, den andra föräldern i ekonomin. De genomförde ett historiskt experiment med nollränta och minusränta och nu står vi här och undrar varför vi har ekonomiska problem. Det är som att släppa lös en bulldozer i en porslinsbutik och förvänta sig att inget ska gå sönder.
Svenska folket får betala priset för dessa misstag och det verkar som om vi har nått en ny nivå av ekonomisk självskada. Om politiker och byråkrater hade försökt försätta Sverige i ett dåligt ekonomiskt läge, skulle de inte ha kunnat göra ett bättre jobb än vad vi har sett de senaste åren.
Så, kära vänner, låt oss hoppas på bättre tider och hoppas att någon i den ekonomiska ledningen äntligen börjar använda sin ekonomiska kompass istället för att kasta tärningar och hoppas på det bästa. För Sverige förtjänar bättre än så här!
Leif J. Hamilton
