Det finns ju ingen att få förtroende för

Hur blev det så här

Socialtjänsten försöker efterlikna andra organisationer, där det ses som rationellt att dela upp verksamheten i olika delar. Sjukvården har t ex varit en modell för socialtjänsten.

Att specialisera sig och fokusera på en bit - det finns i professionen, denna önskan att bli expert, och ur organisationens synvinkel finns det också vinster i denna uppdelning.

- Vi vet egentligen inte vad det här får för konsekvenser för arbetet. Forskningen har bortsett från vad den organisatoriska ramen får för konsekvensen för klienterna.

- Man tittar på vad man gör, vilken specifik metod man använder inom sin ruta och man glömmer bort att organisationen också påverkar vad som händer.

Ingen finns att få förtroende för

Klienterna blir inte tillfrågade i socialtjänsten, man tar inte hänsyn till deras livssituation och behov, utan organiseringen av socialtjänsten ger ramarna och styr arbetet.

Men från klienterna finns en önskan om att ha samma socialsekreterare och de blir förvirrade och känner lågt förtroende.

"Det finns ju ingen att få förtroende för, man hinner aldrig prata färdigt innan en annan tar över."

Olika bud

Pär har intervjuat individer som varit klienter hos socialtjänsten, i Gävle, Sandviken och Hudiksvall. Och han kan se att denna fragmentisering gör det svårt för dem att begripa vad som är vad, de blir förvirrade och fundersamma.

Man kan få helt olika bud " Nu ska du priorietera ditt arbetssökande, säger ekonomienheten. "Nu måste du fokusera på dina barn, man kanske har haft dem omhändertagna, säger barn och familjeenheten och "Nu är det behandlingen som är det viktigaste, säger missbruksenheten.

Det kan också skapa överlappningar, att flera personer arbetar med samma sak och att där uppstår luckor. Klienten har behov, men får till svar, att det där hanterar inte vi, det är någon annan.

- Bara att springa runt kräver mycket tid och kraft, själva hanterandet av organisationen blir en svårighet som adderas till en livssituation som redan är svår. Så beskriver dessa klienter detta.

Nya lagen skulle reformera

Den nya socialtjänstlag, som trädde i kraft i början av 80-talet, var tänkt att reformera arbetet, men den saknade anvisningar om hur man skulle göra det konkret.

- Då är det väldigt lätt att man blir osäker och går tillbaka till hur man gjorde tidigare. Med denna uppdelning, med barnavårdslagen som hanteras av barnavårdsenheten, nykterhet av missbruksenheten, och ekonomiskt bistånd av ekonomienheten osv.

Slående nu är hur likt det är situationen som var innan den nya socialtjänstlagen kom. Den som hade intentionen att göra något helt annorlunda och där klienten skulle tas om hand av en person.

Informell organisering

Denna fragmentisering, så hållfast över tid och där så mycket investerats, där professionen ju stärks av att ha ett mera inrutat område, gör att man får tänka på ett annat sätt.

De gånger då det ändå har fungerat trots att den formella organisationen satte upp hinder, är då man med informell organisering kunnat gå runt dessa hinder.

När enskilda socialarbetare agerar in i de andra områdena. Medarbetare som har förmågan att tala om för de andra enheterna: "Att tänk så här när det gäller denna person och nu är det viktigt att ni gör det här och kanske t o m följer med, trots att det inte ingår i deras ruta.

- Denna informella organisering, detta sätt att gå över revirgränser måste uppmuntas /tillåtas från ledningshåll och de som arbetar på det viset måste ha denna förmåga.

Nya socionomerna - gränsöverbryggare

Vid Högskolan i Gävle försöker man utbilda sina socionomer att bli dessa gränsöverbryggare i organisationen.

- Nackdelen är att det inte finns några generalistjobb när de kommer ut, men de är bra på detta att se över gränserna.

De uppmuntras också att fråga klienterna vad de tycker i mycket större utsträckning, att använda dem som en resurs. Både i det sociala arbetets vardag men även i forskningen, klienternas egna röster kommer mycket sällan fram.

En speciell händelse

Det var en speciell händelse som var upptakten till detta, berättar Pär. Han arbetade då inom ungdomsstöd , man skulle jobba lite extra med vissa ungdomar, och hade precis börjat med en kille. Det var en familj med fem barn, mamman hade tidigare varit aktuell för socialtjänsten, pappan satt i fängelse...

Pär skulle börja med att hjälpa pojken att komma iväg till skolan och ringde på dörren på måndag morgon. Mamman öppnade "Jaså, det var du, sätt dig i väntrummet." Och där sitter redan en kollega till Per utan att han hade en aning om det!

- Vad gör du här?
- Jag skall hjälpa en av de yngre barnen till skolan.

Han var alltså där i samma ärende och till samma skola! Och då tänkte Per att detta kan inte vara optimalt.

Och när Pär sedan sade till mamman, kom ihåg att det är möte på onsdag:

- Jag orkar inte med alla dessa möten, jag blir utbränd, jag hinner inte med något annat!, svarade hon.



Pär Grell försvarde sin avhandling "Komplexa behov eller komplexa organisationer?: konsekvenser av specialiserad individ- och familjeomsorg ur ett klientperspektiv" den 16 september kl. 10-12 i Krusenstiernasalen, Högskolan i Gävle.

Huvudhandledare har varit Nader Ahmadi, docent i sociologi och prorektor vid Högskolan i Gävle. Bihandledare har varit Professor Björn Blom, institutionen för socialt arbete, Umeå universitet.



För mer information, v v kontakta:
Pär Grell, doktorand vid institutionen för socialt arbete, Umeå universitet, verksam vid akademin för hälsa och arbetsliv vid Högskolan i Gävle.
Telefon: 026-64 88 36
E-post: par.grell@hig.se

Text: Douglas Öhrbom
Foto: Åke Wall