I Vassbotten, nära den norska gränsen, ligger Holkekärrnäs skans som är en gammal försvarsanläggning från andra världskriget. Från Blågröna vägen syns raden av stridsvagnshinder som korsar vägen och går rakt ut i vattnet. Ett stenkast från parkeringen och den vansinnigt vackra utsiken över sjön finns lämningar från försvarsanläggningen som tydligt vittnar om en annan tid.

I texten nedan har vi försökt att sammanfatta historien om Holkekärrnäs skans och vad som hände här under andra världskriget. Hoppas att du vill läsa!

Morgonen den 9 april 1940 fick Sverige den första informationen om en tysk invasion av Norge. Efter bara två dagar var ockupationen av Østfold, Moss, Sarpsborg och Halden ett faktum. På den svenska västkusten fanns det vid den här tiden bara ett reservbefälskompani i tjänst i Uddevalla och det blev bråttom att mobilisera styrkor som kunde försvara Sverige. Redan den 14 april hade man etablerat trupper i norra Bohuslän och arbetet med att bygga ett stort antal försvarsanläggningar, kallade ”skansar”, inleddes. Holkekärrnäs var den andra skansen sett från den norska gränsen.

Uppgiften för soldaterna var att hindra tyska trupper från att ta sig från Norge och ner till Göteborg. Det gjordes genom de stora betongklumparna som fungerade som stridsvagnshinder och en vägspärr. Holkekärrnäs skans var bemannad med 40-50 man som från början låg inkvarterade i tält. Efter ett tag uppfördes baracker.

På just Holkekärrnäs fanns vapen i form av en lätt pansarvärnskanon - en vanlig typ av kanon som användes för att bekämpa pansarfordon. Men det fanns också kulsprutor, granatkastare och skjutvapen. Under kriget fanns det på denna plats flera olika stridsvärn (eller bunkrar som det ofta kallas). I en fanns kanonen men det fanns också fyra bunkrar för kulsprutor, ett granatkastarvärn och åtta skyttegravar. Holkekärrnäs skans var inte en av de större försvarsanläggningarna, både den som ligger närmast gränsen och den som ligger söder om Holkekärrnäs var betydligt större.

Efter kriget övergavs dessa försvarsanläggningar och sedan dess har de stått och förfallit. För att minska risken att någon skadar sig har man under åren fyllt igen skyttegravar och bunkrar med skrotsten.

Text och bild: Carolina Björk