Min mormor och morfar lyssnar alltid på mitt radioprogram, jag tror att de har lyckats få hela Söderfors att lyssna på P4 Gävleborg istället för P4 Uppland. Det är jag så klart mycket stolt över. Förutom att det diskuteras om hur glad jag låter så pratas det också om huruvida jag andas eller inte. Det gör jag. Det behöver de inte oroa sig för. Jag har gått röstträning under min tid på SVT, jag kan det där med att andas på rätt ställe. Det är bara det att jag blir så oerhört ivrig och lycklig av att sända radio, så det är mycket möjligt att jag hastar iväg en smula. Men det är oftast en vinning. Jag har en förmåga att få både lyssnare och gäster på bra humör. Nervösa och blyga gäster är lite av min specialitet, kan jag få dem att släppa loss känner jag mig mycket nöjd.

Men ibland är jag så inne i vanan att trigga igång mina gäster att det kan bli ett riktigt skenande när jag redan har en överspeedad gäst. Som komikern Özz Nujen till exempel. Han besökte ju Gävle för en föreställning på Konserthuset, en föreställning som gick under namnet ”Dålig stämning”. Så han hade ju givetvis gått in för att försöka skapa dålig stämning, för att ideligen kunna härleda till sin föreställning. Men se det gick jag inte på. I mitt program kan man inte skapa dålig stämning bara så där. Men jag fick snabbt inse att det inte gick att hålla mitt humör fullt så sprudlande, om jag skulle kunna få ut något vettigt ur en komiker som inte drar sig för att fånga en komisk situation och leverera ett spontant skämt, så var jag tvungen att ta till hårdare tyglar. Men jag måste ändå poängtera att jag gillade Özz, verkligen. Och jag tror bestämt att han gillade mig. Det sista han sa innan han gick var: ”Du är grym, du gör ju fan allting själv: research, programleder och sköter tekniken!" Japp, så är det att vara programledare i P4 Gävleborg!

Mer stillsamt blev det när artisten Ebba Forsberg besökte programmet, inför sin spelning på Spegeln 23 mars. Vi fastnade i ett riktigt poetiskt samtal. Det visade sig att hon var lika intresserad av poesi som jag, och vi fick tillfälle att utbyta diverse skrivtekniker. Jag fick också tillfälle att bekänna mitt Dylan-motstånd. Ja, jag erkänner, jag har ett sånt motstånd. Jag kan inte riktigt förstå Dylans storhet på ett djupare plan. Jag har tänkt ut ett poesiprojekt som skulle kunna få mig att närma mig hans texter. Men jag har inte början än. Däremot har Ebba hjälpt mig en bit på traven genom hennes fina platta som hon gjort tillsammans med Mikael Wiehe, ”Dylan på svenska”. Där kan jag faktiskt förstå poeten Dylan, den som jag inte riktigt kommit åt än, så mycket som jag vill. Lyssna gärna på Ebbas ”För att jag älskar dig”. Och det säger jag inte bara för att min fästmans syster Angelina kan sjunga den så vackert. Angelina som för övrigt är döpt efter en Dylan-låt. Jag känner att jag är på väg mot en försoning mellan mig och Dylan. Den bästa försoningen vore väl att få en intervju. Men just nu har jag en annan manlig legend att locka till radion, Thåström. 13 april kan ni höra om jag lyckas eller inte.