Julen inleddes med första advent och då blev det lite julpynt och adventljus. För många inleddes också kyrkoåret. I vår familj fanns ingen kyrklig tradition och därför blev det ingen kyrkogång vare sig under advent eller julen. En av grannfamiljerna var däremot kyrklig och de åkte med särskild hästdragen kärra under sommaren och med särskild släde på vintern till Askums kyrka.

9 december var en viktig dag. Då skulle lutfisken läggas i blöt. Långafisken hade fläkts upp och försetts med trästickor, som höll isär fisken. Den hade torkats på stora ställningar inte minst i Mollösund. När fisken var torr togs trästickorna (spillorna därav namnet spillånga) bort och fisken paketerades och transporterades till försäljningsställena. I affärerna var det en vanlig syn inför julen att den torkade fisken stod i rader på golvet för att locka till köp. Med hjälp av lut trängde vattnet in i fisken och den svällde upp och blev bortåt 10 cm tjock. Sedan vattnades lutet bort och den färdiga fisken kokades och serverades med potatis, vit sås, smör, salt och peppar för första gången på julafton. Sedan åt man lutfisk i olika omgångar och hemma var det vanligt att äta lutfisk nyårsafton och påskafton.

Nästa steg i att förbereda julen var att slakta julgrisen. Det skedde omkring den 15 december. Den första slaktaren jag minns var Karlsson och han var lång och kraftig utan att vara fet. Han var mycket skicklig och kunde skålla grisen så att den inte fanns några borst kvar. Blodet togs omhand och en särskild person avdelades för att vispa blodet så att den inte koagulerade. Lever, njurar, lungor och hjärta lades i en särskild balja med vatten för att få bort blodet. Grisen hängdes upp för att svalna. Slakten påbörjades på förmiddagen och var klart vid lunchtid. På kvällen grovstyckades grisen. I vissa fall kunde allt styckningsarbete göras under kvällen, som blev sen. Då stekte mamma blodpannkakor och det kunde vankas fläskkotletter.

Dagarna efter slakten förbereddes och lagades olika rätter. Vi gjorde aldrig korv hemma och därför tog vi inte hand om tarmar för detta ändamål. Blodpudding kokades i en stor järngryta och smeten hälldes i rengjorda strumpor i lagom mängd för att få plats i grytan. En särskild träbalja användes år efter år till att salta fläsk och kött. Den rengjordes givetvis innan den nya omgången lades i. (Vi fick el 1950 och frysbox långt senare.) En hel del av köttet konserverades i glasburkar i en särskild konserveringsapparat. Det var främst kotlettkött och karré. En skinka preparerades till julskinka och den andra skinkan blev stekar om den inte användes i den byteshandel som ägde rum. Ett par familjer i Hunnebostrand bytte fisk och hummer mot kött.

Andra rätter, som lagades var leverpastej och lungmos, som konserverades, fläsksylta (slät sylta av sidfläsk som lades i saltlag), pressylta och rullad sylta.

En annan tradition hemma var att göra vad vi kallade flottringar eller som de heter i dag munkar. Det finns ett lager längst in i grisen som består av ett smaklöst fett, ister.
Mamma gjorde smeten och tog ut ämnena medan pappa sittande på en stols ryggstöd med fötterna på sätet kokade ringarna i en kastrull med smält ister som stod på primusköket som stod på köksbordet. När ringarna var gyllenbruna lades de på ett fat med strösocker och vändes i det.

Julbaket skedde också i mitten av december och påbörjades vid lucia med olika bakverk, men framförallt bakades ”lussekattorna” då. De såg ut som dubbla S, som stod mot varandra med et russin i varje ring, som bildade en liten bulle. Sedan bakades finska pinnar ( de kallades snoppar och de ordet var inte så laddat då som nu), norska tebröd eller som de också kallas hallandsringar, gaffelkakor, runda kakor med sylt i mitten, längder med sylt i mitten som skars snett till långsmala kakor, och det bakades förstås matbröd. Vetebröd i flätor och butterkaka hörde också till julen.

Julgranen kunde tas på egen mark och kläddes med glitter, kulor, konfekt och levande ljus. När ljusen tändes krävdes ständig övervakning och de tändes inte sedan granen blivit torr. Ofta togs granen in och kläddes dagen före julafton.

På julafton var det mesta färdigt inför kvällens måltid och julklappsutdelning. Vi hade ingen speciell lunch. På kvällen när djuren fått sitt började julmåltiden ca kl 19.00 med att det åts skinka med olika tillbehör, smör, bröd , ost och andra pålägg. Genomgående att dricka var svagdricka. Det var Karlssons svagdricka från Lysekil och den levererades i en 10 l glasflaska med träställning. Huvudrätten var lutfisken med den tjocka vita såsen i vilken smör klickades i. Salt och vitpeppar var de kryddor, som användes. Ingen senap eller kryddpeppar. Måltiden avslutades med risgrynsgröt på vilken ströddes socker och kanel.

Någon i familjen var avdelad till tomte och efter julklappsutdelningen och -öppningen blev det godis och nötter, som knäcktes med nötknäppare. På nötskålen stod det ”Sök i allt blott själva kärnan”. Det är visdomsord, som jag tagit med mig genom livet.

Vår matredaktör Ulla Christensson bjuder oss på följande recept till julen 2019:



Nu när advent och jul snart är här passar kombinationen apelsin och mandel bra ihop i en underbar kaka.
Det är en av familjens favoriter.
Baka den gärna några dagar innan. 
Kakan blir inte sämre utan bättre och saftigare.

125 gr smör
1,5 dl socker 
4 ägg
2 apelsiner saft och det gula av skalet 
   som rivs på rivjärn 
5 dl mandelmjöl
2 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
Vispa smör och socker vitt och pösigt.
Blanda i ägg ett i taget och apelsinsaft och skalrasp.
Häll sedan i mandel och vetemjöl samt bakpulver.
Rör om och häll smeten i smörad och skorpmjöl beströdd form.
200 grader i 40 min.
Under tiden kakan bakas koka ihop:
1,5 dl apelsinjuice och 1,5 dl socker till en något trögflytande vätska.
När kakan är klar låt den vara kvar i formen. Stick 10-15 hål i kakan med sticka och häll på apelsinsirapen och låt kakan dränkas in i sirapen.
Låt kakan svalna. Ta den ur formen.
Ät och njut!
 Den här artikeln är skriven för och publicerad i https://fjordarochfolk.se