Porr.. cyberporr, feministporr. Tänk på orden, rulla dem i munnen, smaka på dem, lukta på dem, känner ni doften, blir ni upphetsade?

Sedan den digitala porren kom in i folkhemmen rejält någon gång, hm, tidigt 90-tal? har den missbrukas. Från de lättklädda damerna i chackrutiga trosor med smala band på bild i papperstidningarna, de blöta papperstidningarna i skogdungarna, till dagens hypermoderna internetanslutna porrhaveri - snacka om utveckling.

Tyvärr den typen av utveckling som bara kan skapas när staten blandar sig i. För som vanligt är det staten som har monopol på att bestämma vad som är nödvändig kultur och inte. Genom halvmiljonstödet till Mia Engbergs porrkoloss Dirty Diaries har man även satt ner foten i porrträsket - kulturen som uppenbarligen har två sidor.

För att återgå till Mia Engberg, kvinnan som med sin handlingskraft i sina ungdomsdagar, demonstrerade och genomförde attentat mot porrklubbarna, har under sin halvmisärfyllda karriär bytt riktning - en bättre väg för att förändra porrindustin.

I detta fall bestod vägen av göra egen film, genomstyrad av sina personliga ståndpunkter. (där även ett dollartecken i pannan föddes på nytt).

Konstigt..Känn på det ordet, smaka på det, rinner det lätt av tungan, är det relevant i aspekten? Ja, jag tänkte väl det.

Än konstigare skulle det bli om Svenska Filminstitutet bestämde sig för att stödja feministprojekt med den halvmiljon som tycktes höra hemma hos Engbergs kamp mot en "bättre" porrindustri.

Aftonbladet dekorerade redan 1995 sina sidor med rubriken "Staten ger bidrag till barnporr". Naket säljer och journalister är inte sena att utnyttja, förändra och manipulera allmänhetens okunnighet om allmänna teknofobier.

Men vid detta Dirty Diar(iska) snedkliv föddes uppenbarligen inte de reaktionerna hos det Svenska folket, åtminstone inte om man ska tro på Aftonbladet. Deras opinionsundersökning kanske man inte ska ta som kvitto på vad vi egentligen tycker, med det ger oss en fingervisning, en tydlig sådan till och med - cirka 90 procent var för statligt bidrag till filmen.

Vi har länge gått i USA's fotspår. Även i detta fall väljer vi den väg som riktar stora ögon mot oss. Vi vill synas på marknaden. Googlar du på Swedish Young Girl Fucked By Two Old Men är träffantalet för många. Det ger oss änne en fingervisning på varför staten inte ska finansiera porrfilm, särskilt inte med tanke på frågorna som känner därnäst: feministiskt eller inte, kränkande eller inte,.

När kvinnorna i dessa filmer är underbetalda (generellt i Sverige: kvinnor 2-3000/scen) och när vi antastar oss själva med handrörelser i olika hastigheter och vinklar för att få den där sörjan ur kroppen, är porren något många, om än inte alla, med Jehovas Vittnen som undantag, en perfekt gåva vi tilldelas. Det finns i överflöd. Långa, korta, ståtliga, smala, blonda, rödhåriga, svenska, amerikanska, bara fantasin sätter gränser, om ens den. Men har ni någon gång fortsatt med ert vänsterprasslande med hand- eller händerna vid underkläderna när ni i självaste verket inte kan få ut mer av att fortsätta? Isåfall har ni nog fått den känslan som oss som fortsatt har fått - det är vidrigt.


(nu sägs den feministisk porren rikta in sig på att få kvinnor upphetsade, men debatten och utvecklingen kring ämnet har glidit ifrån sin första menade ståndpunkt och kallas numera oftast bara för porr - det är mycket därför krönikan i sig handlar om både feministisk porr och porr - män som kvinnor.)


Bara tanken på att kvinnor som utsätts för detta förtryck har dåligt betalt, att de i många fall är tvingade (om så det skall finnas undantag till annan försörjning) och att de, folkmunsterroriserade skökorna, framför allt alltid blir nedtryckta av allt och alla, gör att jag reagerar och det får mig gråtmild in i märgen.

Nu gäller spalten ovan kanske inte Sverige i första hand. Här är det sexuella planet en isolerad roller. I avseendet att ta betalt är det till och med olaglig, vilket det givetvis ska vara. Detta gäller sannerligen bara lallarna och klassfolket. Så länge staten själv har ett finger med i smeten är porren en finkultur som helst saknar lag och moral, - det ser vi inte minst i filmerna Ridskolan och den redan nämnda Dirty Diaries.

Om Filminstitutet tror sig ska vara revolutionerande genom att se denna digitala konstform har man förts rejält bakom dagsljuset. Porren är förvisso en etablerad storgenre med många grener. Men med sin egen gala med samma utnyttjade och samma förtryckta porrskådespelerskor är det konstigt att inte fler ifrågasätter industrin.

Med facit i hand, och med vårt höga Svenska IQ borde vi veta betydligt bättre än att stanna kvar i detta äckliga träsk, det är min personliga åsikt.