När man sedan kommer ut till bagagebandet så är det lika kaotiskt där. Ju äldre man är ju närmare själva bandet står man i väntan och tron att just sitt eget bagage skall komma först.

Det är som att just pensionärer har något slags inbyggd stressfunktion i kroppen just när man reser med flyg. Jag ska verkligen ut ur planet först.

När jag några dagar senare skulle handla på en närliggande ICA butik så är det totalt raka motsatsen mot hur en pensionär är på ett flygplan. Just i en ICA affär så blir helt plötsligt denna alerta och stressiga pensionär en slags sömngångare som i och för sig skall först även här men inte direkt snabbt. Nä, här går man verkligen sakta fram med sin kundvagn och i gångarna tror man att alla har lika gott om tid som en pensionär har. Titta på allt och jämföra priser. Här är det verkligen ingen stress.
När det sedan gäller charkdisken så är det ännu ett hemskt område. Det finns ju inte att en pensionär står och funderar på vad hen skall köpa i väntan på sin tur. Nä, först skall det bli hens nummer och sedan börjar man fundera på vad man skall köpa. Provsmaka måste man ju också göra innan man vet vad man skall köpa. Ingen stress alls.

En pensionär i en kassakö är inte bättre här. Här skall det läggas upp i någon slags ultrarapid fart då man har all tid i världen. Ingen stress. Att få en pensionär att sedan köra ut från en parkeringsplats på ICA är ju lika upprörande det för en person som jag själv som gillar att det skall flyta på i ett snabbt tempo.

Slutsatsen som jag själv dragit måste ju vara att pensionärer stressar på fullkomligt fel platser. Att stressa av ett flygplan gör ju sak samma då du ändå sedan måste stå och vänta på ditt bagage. Men att snabba på inne i en ICA butik där du faktiskt kan tjäna tid gör man inte.

Enda är att helt enkelt acceptera detta beteende och hoppas bara att jag själv inte hamnar i samma slentrian när jag blir pensionär.