Men inte ens det räcker för Transport. Man kräver ett ettårsavtal, men inte på 700 kronor enligt LO-samordningens krav i höstas, utan på 860 kronor – den nivå som LO krävde i förra avtalsrörelsen. Transport kalkylerar med att uppgången i ekonomin ska vara tillräcklig för att efter ett år fortsätta att kräva mer än i de gällande treårsavtalen.

Ändå förutsätter industrins uppgörelse på 6,8 procent över tre år att ekonomin vänder uppåt under avtalsperioden. Verkligheten för internationellt konkurrensutsatta företag handlar om prispress. En svag konjunktur och en stark krona håller därtill nere orderingången.

För Transport spelar den verkligheten ingen som helst roll. Tvärtom, ”tvångströjan” i form av industrins märkeomöjliggör den fackliga kampen för att få mer och mest.Därför var det följdriktigt att Transport reserverade sig i LO-styrelsen mot industriuppgörelsen.

Lars Lindgren säger om varslet att ”man ska vara klar över att Transport i och med det utmanar hela systemet och de överenskommelser som andra LO-förbund träffat”. Det är förmodligen därför han inte först har informerat LO-styrelsen om varslet.

70 till 80 procent av inrikestrafiken via lastbil kommer att slås ut om konflikten bryter ut. Redan denna vecka, flera dagar innan konflikten träder i kraft, kommer företagen att påverkas när transporterna måste planeras om.

LO-styrelsen har anledning att vara bekymrad. Men de verkligt stora problemen drabbar industrin, handeln och mycket snart vanliga svenska konsumenter. De får betala priset för Transports utflykter över gränsen till det acceptabla på svensk arbetsmarknad.

Lotta Petterson, regionchef Svenskt Näringsliv
Christer Ågren, vice vd Svenskt Näringsliv