Även mytologiska guda namn har nämnts liksom givetvis änglar, men också förvånande nog älvor.

Älvor är ett väsen människan aldrig riktigt bestämt sig för hur vida de är goda eller onda. Kanske inte direkt onda men i alla fall listiga och oberäkneliga. Men för många står älvor för något vackert, mystiskt och starkt.

Jag tror att människor finner ett hopp och en trygghet i tanken på en skör, vacker älva med rena drag och små händer, som besitter sådan vishet och kunskap att deras styrka överstiger all osäkerhet.

Är det inte det vi alla söker? Visheten att förstå oss själva och vår omgivning. Människan ser oftast bara en sida av saker medan verkligheten har så många sidor som det finns människor att tolka den. Tyvärr så väljer vi många gånger att se verkligheten från ett håll där vi trycker ner oss själva. Vi tar föregivet att andra människor vill oss illa eller i alla fall att de väljer sig själv framför dig. Men tänk om vi provade att göra tvärt om? Tänk om vi alla värderade oss så högt att det blev en självklarhet för oss att andra också satt ett sådant värde på dig. Då skulle du helt plötsligt förvänta dig goda saker av människor, skulle det förändra din verklighet? 

Jag vet svaret utifrån mig och min verklighet, ditt svar finner du själv om du vill prova att leta. Jag vill avsluta med den berättelse som jag vill bli påmind om genom en tavla med fotspår i sanden. Jag väljer att kalla följeslagaren för skydds ängel, i min värld är skydds ängeln utan religion eller hudfärg. Min strävan är att värdera mig själv så högt att om jag var mannen i sagan, skulle jag aldrig behövt fråga, det skulle vara en självklarhet som fick sitt bevis genom den stig mitt liv hade bildat.



"En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Sin skydds ängel. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var hans hjälpare. 
När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv. 

Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Ängeln om detta. "Du min följeslagare, Du sa den gången jag bestämde mig för att tro att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest.

Ängeln svarade: - Min kära vän, jag skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig."