Den som tar sig för pannan må vara ursäktad. Vad man i den gesten då kan påminna sig är, att den tyska opinionen länge dragit i miljöpolitisk riktning. Det gäller åtminstone under hela 1900-talet, kanske ännu längre. I den japanska katastrofen kom nu denna opinion att nästan uteslutande se problemen i kärnkraftverken. Stora demonstrationer drog genom de tyska städerna, med krav på avveckling.
Det är inte alltid lätt att förstå den tyska attityden. Kanske det faktum att miljonstäder ligger i ett pärlband längs goda vägar gör att man blir särskilt känslig. Kanske den strävan efter kontroll av varandra som löper genom det tyska samhällets senare historia spelar en roll. I det senare fallet är ju miljöpolitik suverän – den tillåter politisk kontroll till och med av privat konsumtion och beteenden i hemmet.
Vilka skälen än må vara, har opinionen drivit den tyska politiken under de senaste månaderna till flera olyckliga beslut. Av dessa är beslutet att snabbavveckla de äldsta kärnkraftverken inom sju år det som får störst betydelse. Det ligger på den tyska politiska dagordningen till början av juli. Och beslutet får konsekvenser för hela Nordeuropa.
Vi har nyss genomlevt en vinter där el-priserna har legat mellan 1 krona och 1 och femtio per kilowattimme. För en villa som gör av med 30 tusen kilowattimmar om året leder sådana prisnivåer till kostnader mellan 30-45 tusen kronor om året. Praktiskt taget alla vinster som en medborgare gjort av skattesänkningar och lägre matpriser har försvunnit rakt in i el-räkningen.
Det är klart, att det lättsinniga beslutet att avveckla Barsebäck har spelat en ganska viktig roll för den prisnivå vi hamnat på. Även om det också förefaller som om de stora el-bolagen har manipulerat. Det skär onekligen när Vattenfall rapporterar dels mångmiljardvinster, samtidigt som man gör gigantiska avskrivningar för dåliga affärer i Europa.
Men vintern är nu på sätt och vis historia. Möjligen lever den vidare, då många bundit sina el-priser på nivåer över en krona. Men det stannar inte där. Vad som kommer nu är efterhand en ”tysk våg” av el-prishöjningar. Vi är sammankopplade med Tyskland över Nordpool och priserna jämnas hela tiden ut i Nordeuropa. Troligen kommer denna våg att bli betydligt kraftigare än den vi upplevt under den gångna vintern.
Hur mycket priserna kommer att stiga är knappast möjligt att säga, bara att de kommer att stiga. En tysk industriman publicerade för några veckor sedan en artikel i affärstidningen Handelsblatt med beräkningar som antyder att de tyska el-priserna kommer att stiga med 212 procent! Man ska kanske inte alltför mycket lockas av den till synes exakta siffran, men det råder ingen tvekan om att prisökningarna kommer att bli stora. Och att de kommer att slå över hela Nordeuropa.
Under alla förhållanden ska vi räkna med att el-priserna kommer att gå över två kronor inom några år, kanske ännu högre. Det är svårt att se en gladare framtid för Sverige, om vi får el-priser som vintertid slukar halva lönen för en tvåbarnsfamilj och hela vinsten för el-beroende företag. Det miljöpolitiska pladdret om ”sparande” är just bara pladder. Den moderna ekonomins bärande energiform är el-kraften. Det går inte att spara bort den, om man vill behålla levnadsstandarden.
Bodås i maj 2011
Kurt Wickman