- Jag vill att det ska hända något med de som möter det jag skriver. Att människor ska bli omskakade eller nå en del av något som de inte mött förut, säger Anna som just nu brinner för kvinnohistoria.
Viljan att lyfta fram något som tidigare inte har uppmärksammats. En historia som är så tystad att det knappt går att ta del av även om man söker. Men Anna har gjort noga research, letat i arkiv och slutligen hittat så mycket fakta att hon kunnat skriva romanen Bergets döttrar som kom ut i höstas. En bok som skildrar Sandviken med omnejd under åren 1938–1958 och som fått lysande recensioner och lett fram till flera utmärkelser. I februari fick hon ta emot Ivar Lo-priset på 125 000 kronor. Och strax därefter Stora Läsarpriset, ett pris där läsarna röstat fram vinnaren.
- Det känns jättekul! Läsarpriset ger inga pengar, men det är något särskilt när det är läsarna själva som röstar istället för en jurygrupp.

Men även om den största äran ligger i läsarna uppskattning så handlar trots allt författarskapet om ett yrke. Ett yrke liksom vilket som helst där jobb måste resultera i pengar. Och då är stipendier och priser av högsta väsentlighet, de pengar som gör att Anna kan avsätta tid till sitt skrivande på heltid. Under arbetet med Bergets döttrar jobbade hon med boken på kvällarna och drog in pengar genom frilansande på dagarna.
- I perioder så känner jag ju att det inte är hållbart. Men just nu ser det bra ut några år framåt och då känns det tryggt och möjligt att fortsätta. Men jag gillar ändå att det finns med någon slags press, säger Anna och skrattar.
Ett projekt som ligger där i startgroparna och väntar på en ekonomisk möjlighet är en historisk bok om kvinnornas Sandviken. Ett bokprojekt tillsammans med två andra Sandvikenförfattare; Helene Rådberg och Carolina Thorell. Ett projekt som ligger där i startgroparna och väntar på en ekonomisk möjlighet är en historisk bok om kvinnornas Sandviken. Ett bokprojekt tillsammans med två andra Sandvikenförfattare; Helene Rådberg och Carolina Thorell.
- Det här är ett oerhört viktigt projekt så vi hoppas att det blir av! säger Anna.
Men för tillfället får kvinnornas Sandviken gestaltas genom dramatik, Anna skriver just nu på ett uppdrag från Folkteatern som ska var klart i maj. En pjäs som kommer att sättas upp 2011 där innehållet är inspirerat av tvätteriet i Sandviken som revs 1969.
- Jag tyckte att det var så konstigt att det har funnits en så stor inrättning som alla kvinnor som är äldre än mig har någon relation till, och ändå har jag inte hört talas om den förrän nu, säger hon.
Så utifrån den nya vetskapen kände Anna att hon ville gestalta denna kvinnornas arbetsplats. Men egentligen vill hon inte att det ska vara en pjäs om just Sandviken, enbart. Det skulle lika gärna kunna utspela sig i en annan stad eller i ett annat land. Det väsentliga är att uppmärksamma och offentliggöra en del i kvinnohistorien. En historia som hon bara inte kan släppa, och som för henne har varit till hjälp för att kunna sätta kvinnors problem idag i ett större sammanhang.
- Jag led under många år av ätstörningar, och när jag började läsa dessa böcker kunde jag rikta ilskan annorlunda. Kvinnoförakt har blivit självförakt. Förstår man det kanske man inte går med på att behandla sig själv illa.

Med genombrottsromanen Pappa Pralin som kom ut 2002 så uppmärksammade Anna ätstörningar både ur ett behandlingsperspektiv och genom inre tankar hos en ung kvinna som slåss mot självförakt och viljan att räcka till. En bok som blev många tjejers bibel. Men nu har Anna vidgat perspektivet. Från Pappa Pralin med huvudpersonen Andrea som kämpar i sin instängda värld, till den aktuella Bergets döttrar som skildrar en särskild tid i bruksmiljö och hur det påverkar mäns och kvinnors olika villkor. En bok som triggades igång när hon för sju år sedan tog beslutet att flytta tillbaka till sin hemstad Sandviken. Anna bodde då i Malmö, men hade under ett besök i Sandviken träffat sin nuvarande make och diskussionen stod mellan vilken stad de skulle satsa på tillsammans. Efter övervägande blev det Sandviken som Anna hade lämnat för elva år sedan.
- Det var spännande att flytta tillbaka och se vad som kunde hända med mig och mitt skrivande. Det finns någon form av karghet här som jag gillar, det sätter igång något hos mig, säger Anna och tittar ut genom fönstret mot Hyttgatan.
Hon har en liten etta som kontor. En vanlig kontorsmiljö kändes inte inspirerande, inte som denna lägenhet som nu är mysigt inredd med soffa och fåtöjer. Också skrivbord så klart, mot fönstret. Det behövs bara ett ögonkast så triggas tankarna igång av alla minnen från uppväxtstaden. En stad som då inte var särskilt upplyftande för kreativiteten.
- Jag vågade inte saker här. Jag var så rädd för att göra fel och sticka ut.
Det var först efter gymnasiet när hon flyttade till Uppsala som hon kunde blomma ut och bli den Anna som nu kan stoltsera och sticka ut med att ha skrivit tre romaner och två diktsamlingar. Men tillbakaflytten blev något positivt. Här har hon dessutom funnit sina två skrivarpartners Helene Rådberg och Carolina Thorell.
- De är så levande och radikala och det inspirerar mig. Det är väldigt viktigt att de två finns här, några man har att prata skrivande med.
Så med en arbetsplats i centrala Sandviken, hus i Kungsgården och med inspirerande lokala författare omkring sig så känns Sandviken inte lika hämmande längre.
- Det finns inte längre det där hotet, fängelset som man kände det som då, säger Anna Jörgensdotter.
Marie Björk

Faktaruta
Namn: Anna Jörgensdotter
Född: 1973
Bor: Kungsgården
Familj: Man, dotter och kommande barn.
Favoritplats: Korsikabadet och Berglunds Bageri i Kungsgården.
Utgivna böcker: Pappa Pralin (2002), Homecomingqueen (2004), Änglarnas syster (2005), Sång från hjärtats bakgård (2006) och Bergets döttrar (2009).
Inspirerande böcker just nu: Kvinnor utan män av Shahrnush Parsipur, Samlade pjäser av Sarah Kane och Tröst för ett tigerhjärta av Margareta Renberg.