Att tejpa fötterna för att få ökad stabilitet är ganska vanligt inom ishockeyn. Detta plus det faktum att fötterna sitter fast i högt knutna skridskor, leder ofta till stela fotleder. De strama fotlederna utgör en begränsade faktor för en i hockeyn central styrkeövning, den djupa knäböjning. Ju styvare fotlederna är, desto grundare blir knäböjen. Det kan vara idé att inte tejpa på match och kanske lämna översta hålen löst snörade eller osnörade för att få bättre vinkel i fotleden.

Ett nedsatt funktionellt rörelsemönster är aldrig bra. Ishockeyspelare har ofta korta höftböjare som ett resultat av den framåtlutade åkningen. Stela fotleder gör att överkroppen lutar ännu mer framåt. Lårmusklerna och sidan på låren, tensor fascia latae, blir båda strama och hämmar skridskoåkningen.

Den belastning som hockeyspelare utsätter sej för på och utanför isen kräver god fysik där god rörlighet och corestabilitet lägger grunden för att utveckla kvaliteter som styrka och acceleration. Genom att tejpa fotlederna, använda för styva skridskor eller snöra för hårt eller ända upp, försämras rörligheten.

En stram bindväv runt höftböjare, lårmuskler och axlar och en åkstil med med böjd rygg, betyder också ett försämrat rörelseuttag i slagskottets bakre position och därmed en minskad kraftutveckling. Det leder ibland till problem i ryggen som blir överbelastad.

Allt hänger ihop och det hänger ofta på fötterna

Källa: Muskeln i fokus SISU Idrottsböcker

Niclas Carlson Strength and Conditioning
IFAF Team World American Football 2010.