Vi har 168 timmar på en vecka.
Båda i familjen jobbar heltid=80 timmar/vecka.
De har två barn i skolan som går till fritids till kl 5=80 timmar/vecka.
Pappa spelar innebandy en gång i veckan=2timmar/vecka.
Mamma har sin kurs i spanska=2timmar/vecka.
Barnen spelar innebandy i olika lag en gång i veckan plus match på helgen=8timmar/vecka.
Föräldrarna tittar på TV två timmar per kväll=28timmar/vecka.
Barnen sitter vid datorn en timme var varje dag=14timmar/vecka.
Alla fyra sover 8 timmar per dygn=224timmar/vecka.

438 timmar. Så många timmar/vecka lägger familjen ner på enskilda aktiviteter. Veckan har 168 timmar.
Är det konstigt att vi känner att vi aldrig har tid för något?! Du kanske brinner för att volontera i föreningslivet. När frågan kommer upp och klubben ska utse en ledamot blir det tvärtyst. DU har inte tid.
Tid är en av de dyrbara varor vi har. Den är fastslagen och lika för alla. Hur gör du för att hantera dig i tiden? Det du prioriterar måste vara viktig för dig. Schemalägg dagen i block och håll fast vid det.

Tidsbrist är egentligen brist på respekt för dig själv. Du vet att du har viktiga saker att göra och väljer ända andra uppdrag som är lättare för stunden. De ålägganden du har för att du långsiktigt ska lyckas med dina drömmar och mål, tar mer energi och du tar det senare. Sen. Zen är en buddistisk filosofi som går ut på att vara närvarande: Sitt när du sitter, stå när du står. Typ.

Alltså, om du väljer att göra dina saker s(Z)en, då gör du det nu, i närvaro. Bra! Nu är den ursäkten borta.
När du är närvarande i ditt vardagliga liv kommer du att ”få mer” tid.