350 000 svenskar vantrivs på jobbet, enligt en undersökning som Handelns Utredningsinstitut genomförde på uppdrag av arbetsgivarorganisation Svenskt Näringsliv för ett par år sedan. Vantrivseln kan bottna i alla möjliga orsaker, men ett vanligt skäl är att man anser att ens kompetens eller utbildning inte stämmer överens med arbetets krav. Frågan är varför så många dröjer kvar i en sådan situation.

Ett viktigt skäl är turordningsreglerna på arbetsmarknaden, som skall garantera långvariga anställda en långtgående anställningstrygghet. Av principen ”först in, sist ut” följer förhållandet ”sist in, först ut”. I den svängdörren vill ingen hamna och därför dröjer många kvar onödigt länge på arbetsplatser där de inte kommer till sin rätt.


Att turordningsplats utöver kompetens avgör vem som får stanna och vem som får gå när dåliga tider tvingar fram nedskärningar drabbar förstås också arbetsgivaren. Förlust av nyckelmedarbetare i samband med uppsägningar kan skada verksamheten och i värsta fall tvinga ett företag att säga upp ännu fler. Omvänt innebär turordningsreglerna att arbetsgivare kan ”fastna” med anställda som inte lever upp till kraven.

Den risken gör företagen mindre benägna att fastanställa, speciellt ungdomar och andra som ännu inte ”bevisat sig” på arbetsmarknaden. På det sättet skapar turordningsreglerna en hög tröskel till arbetsmarknaden som långt ifrån alla lyckas klättra över.

Svensk arbetsrätt måste ses över så att den inte begränsar människors möjligheter att byta jobb, riskerar att beröva företagen nyckelkompetens eller försvagar ungas möjligheter att få ett jobb. Verklig trygghet på arbetsmarknaden innebär att det är lätt att få en ny anställning om man skulle bli av med sin gamla.

Läs mer på http://www.slappinframtiden.se