Efter vintern kommer den härliga våren och med den kommer bladfägring och blomsterfröjd och massor av läskiga, åpna och allmänt otrevlig kryp som gör allt för att äta upp och slemma ner i mina rabatter. Det är så otroligt frustrerande att under morgonrundan i trädgården finna tulpaner utan knoppar, slemmiga stubbrester av riddarsporren och dahlior med stora hål i bladen. Tyvärr får man väl vackert acceptera att skadedjuren, precis som vi själva, är en del av ekosystemet (fast många hävdar att just den spanska skogssnigeln inte hör hemma i något ekosystem någonstans – den har säkert släppts ner från en rymdfarkost av elaka rymdvarelser som vill jäklas) och att man får göra sitt bästa för att göra samlivet med krypen så drägligt som möjligt. Det finns naturligtvis många sätt att minimera antalet djur och skador och nedan är en liten sammanfattning av de mest avskydda marodörerna och vad man kan göra för att hålla dem i schack.

Sniglar
Det finns en väldans massa olika sniglar, men en av de glupskaste och mest fertila tycks vara den otäcka spanska skogssnigeln som äter det mesta på mycket kort tid, förökar sig i en rasande fart och ålar sig fram på slemmiga motorvägar runtom i trädgården. Det finns några saker man kan göra för att hålla skadegörelsen nere :
1. Ut och samla/döda varje dag. Det är en smaksak hur man går tillväga – vissa tycker att det är äckligt att samla ihop sniglarna för att sedan dränka/bränna/salta eller frysa dem och går hellre omkring med saxen och låter den gröna slemhögen ligga kvar efter det dödande snittet, medan andra tycker att detta är äckligast. Fördelen med det senare är att snigelns kamrater då gärna samlas för att festa på liket och då kan man klippa ett gäng till nästa dag. Ett salttäcke får snigeln att skrumpna ihop och dö, men massor av salt är inte särskilt bra för trädgården. Det finns ölfällor som sniglarna gärna trillar i ,men vem vill egentligen ha fula plastburkar med öl i placerade runtom i trädgården?
2. Skydda växterna genom att sprida ut en sträng med sågspån, kalk eller krossade snäckskal runtom. Sniglarna ogillar att krypa över dessa hinder. Likaså skall band av koppar fungera som snigelhinder och inte heller är de förtjusta i mosade rabarber eller kaffesump.
3. Använd snigelmedel! Det svindyra snigelmedel i form av små blå pellets som säljs i trädgårdshandeln är mycket effektivt, men har man en stor trädgård så kostar det. Passa på att kolla priserna när du är utomlands – snigelmedel är ofta mycket billigare i andra länder.
4. Undvik öppna komposter, skräphögar och dylikt, för där gillar sniglarna att gömma sig.
Myskankor lär äta sniglar, men eftersom de också äter småplantor så kanske det inte är den fantastiska lösning som man först trumpetade om.

Liljebaggar
Dessa vackert röda, avlånga små skalbaggar gör livet surt för alla lilje-odlare. Så fort liljans huvud börjar sticka upp huvudet på våren är baggen där och kryper i bladvecken och inom kort sitter det en bagge (eller ett älskande par) under varenda blad. Sedan lägger de sina ägg i slemmiga, bruna exkrementhögar på bladen och när larverna kläckts knaprar dessa snabbt i sig din stackars älskling och lämnar fula kalätna pinnar med små hängande bladrester där du tidigare hade ståtliga exemplar av tigerliljor, kejsarkronor eller krolliljor. Tyvärr finns det inga enkla knep med liljebaggen – det är bara att plocka och klämma ihjäl mellan naglarna eller med träskon på en platt sten eller eventuellt genom drunkningsdöden i en kopp med t-sprit som man bär med sig. Ännu viktigare (och otrevligare) är att plocka bort och oskadliggöra de bruna bajshögarna under bladen, för det är där som de riktiga gourmanderna håller hus.

Bladlöss
Bladlöss (gröna, svarta, gula eller röda) sätter sig i stora kolonier på vissa växter, i synnerhet på mina rosor. De gör så att tillväxten hämmas, bladen krullar ihop och knopparna blir deformerade och fula. Ibland kan hela växtdelar vissna ihop och dö. Lössen sätter sig nästan uteslutande på unga skott, så man hittar dem oftast högst upp på växten, runt rosknoppens ”hals” eller under nya blad. Lyckligtvis finns det många sätt att bli av med bladlöss på. Det bekvämaste och mest effektiva är att använda giftiga, oekologiska bekämpningsmedel och det jobbigaste och mest miljövänliga är att plocka, klämma och spruta bort med vatten (det kunde ju inte vara tvärtom…).

Tvestjärtar
Dessa små rackare ger sig framför allt på dahliorna hemma hos mig, men de är allätare och lär till och med äta mer bladlöss än nyckelpigan. De gömmer sig under dagen och kryper sedan fram i skymningen för att tugga stora, fula hål i blad och blommor. Det traditionella sättet att bekämpa tvestjärtar på är att lägga ut lite wellpapp här och där – tvestjärtar älskar att gömma sig i wellpappens springor och väl där så blir det svårt för dem att undkomma den obarmhärtiga kokande-vatten-döden. Bind inte upp dina dahlior med bambukäppar, eftersom de är finfina gömställen och snabbt kan fyllas av slumrande tvestjärtar.

Rådjur
De är ju så fina och söta, varför måste de tvunget mumsa i sig rosenknoppar och kålhuvuden? Rådjuren är för många den allra värsta skadegöraren, dels då den kan äta upp en hel tulpanodling till frukost och dels då den inte är så enkel att bli av med. Först har vi skrämseltaktiken – vita frigolitplattor, cd-skivor som hänger i träden och fågelskrämmor fungerar bara ett tag om ens det – djuren lär sig snart att det inte är farligt och dessutom är det ganska fult. Höga stängsel fungerar, men då måste de verkligen vara höga och då kan det vara svårt att få det snyggt. Blodmjöl skall ha en avskräckande effekt och om man doppar oasis-bitar i en blandning av blodmjöl, ammoniak och vatten och sätter upp på pinnar runtom i rosrabatten skall det fungera ganska bra. Man kan också köpa färdiga, mer eller mindre effektiva doftkuddar att placera ut i trädgården. Eller strunta i tulpanerna och satsa på narcisser, för dessa gillar inte rådjuren. Fast sniglarna älskar dem…