I samhället finns det många olika fenomen att förundras över. Omsorgen över människor är inget undantag. Vårat svenska samhälle är uppbyggt med ett socialt skyddsnät som ska skydda oss mot eventuella problem.
Om en narkoman blir förbannad över att han inte får socialbidrag att köpa narkotika för så kan man man förstå det. Logiken i det hela gör det lätthanterligt - narkotika är inte bra för kroppen och socialbidrag skall inte vara till för att främja någons beroende. Något som däremot inte går att förklara med logik är varför män, efter separation, nekas umgänge med sina barn av sociala myndigheter. En man som vill ta hand om sina barn, men inte får det, saknar all vettig grund. Att lagen är märklig det vet vi alla eftersom ett barn efter födsel är kvinnans personliga tillhörighet. Det är där socialtjänsten ska kliva in och rätta till det som blir fel mellan människor. För det är precis det som de egentligen är till för - att se till att människor har det bra.

För att beskriva rubriken krävs att vi reder ut en del begrepp. Socialtjänsten har till uppgift att se till att människor i samhället har det bra på alla nivåer. Ungdomar på glid, missbrukare, arbetslösa, barn som far illa, misshandlade kvinnor, trasiga familjer, är sådant som socialtjänsten ska arbeta med.
Familjerätten sorteras in under socialtjänsten och har den specifika uppgiften att se till så att familjer har det bra - så att barn har det bra. Familjerätten såsom socialtjänsten styrs av socialtjänstlagen, SoL, som ska hjälpa dem i arbetet så att de har något att rätta sig efter.
Nationalsocialism är det vi kallar nazism och var en politisk katastrof som drabbade Europa i mitten av 1900-talet. Nationalsocialismen medförde fascism, maktmissbruk, folkmord, hets mot folkgrupper, fruktansvärda konsekvenser för många människor.

Hur man kopplar ihop nationalsocialism med socialtjänst, och får nationalsocialtjänst, ska jag förklara enligt följande.

När ett barn föds så har det vanligtvis två föräldrar, det kan alla vara överens om, det är en självklarhet för alla som har läst biologi på mellanstadienivå. Likväl har mamman, som tidigare nämnts, företräde till barnet före pappan enligt svensk lagstiftning. Det finns alltså en lucka i lagen, eller rättare sagt, ett stort svart hål. Oavsett om nu lagen är felaktig så kommer vi till det svåra med det hela - barnet har rätt till två föräldrar. Ett barn som har rätt till båda föräldrarna men ändå av lagen hänvisats till mamman blir en paradox. Om mamman till ett barn, efter en separation, väljer att inte låta pappan träffa barnet så kan det ta flera år innan barnet får träffa sin pappa. Det är där man tänker sig att socialtjänsten ska komma in i bilden för att på något sätt lösa denna paradox. Så blir det inte.
Socialtjänsten kan ibland göra en utredning om någon gör en anmälan - men det händer knappast något mer än så eftersom socialtjänsten, i nästan alla fall, väljer att ta kvinnans parti framför barnet och pappan. På så sätt blir - det som skulle varit ett viktigt arbete - ett maktmissbruk med inslag av hets mot folkgrupp. Resultatet blir på intet sätt till fördel för barnet. Socialtjänsten, via familjerätten, åtar sig att göra en utredning som senare ska presenteras i tingsrätten. De gör en utredning som helt är till kvinnans fördel, framför mannen, och tingsrätten kan inte göra annat än att följa familjerättens ord. Man kan sammanfatta hela händelseförloppet som att barn långsamt blir fråntagna sina pappor och en bit ifrån står socialtjänsten och hejar på. Det måste vara ett av de största övergreppen som finns gentemot en annan människa - gentemot ett barn.

Familjerätten är socialtjänstens egen Doktor Mengele. De gör som de vill oavsett vad lagen, moralen, och FN:s barnkonvention säger. Huvudsaken är att kvinnan får rätt så att de kan sova gott om natten. Att det är barn som far illa i samband med deras framtåg bryr de sig knappast om - de kan alltid skylla på problem med omorganisation eller hur väldigt mycket de gjort för barnet - som de inte kan avslöja eftersom de styrs av sekretesslagen. Att hindra familjerättens vansinnesdåd är ungefär som att försöka hindra en polis att ge böter till någon som har kört 200 km/h på en 90-väg - det går inte.

Samhället kommer man inte bli klok på i första taget. Och alla delar i ett fungerande samhälle är viktiga komponenter för att allt ska fungera. För att ta en till liknelse kan man tänka sig en fabrik där alla, precis som i ett samhälle, är beroende av att alla komponenter finns med vid tillverkning. Vem vill höra någon säga: -Den här bilen har tyvärr inga hjul för de som monterar hjul kunde inte närvara vid tillverkningen. Eller -Den här båten kanske seglar lite dåligt för de som tillverkar seglen kunde inte närvara vid tillverkningen. Eller -Det här vattnet kanske smakar lite konstigt för de som arbetar med vattenreningsprocesser på reningsverket kunde inte närvara.
Har man slagit ut den viktiga komponenten socialtjänst i ett samhälle kan samhället givetvis inte fungera.

I tidningarna kunde man läsa för en tid sedan hur pappan i "fallet Louise" hade fått vårdnaden om dottern. Louise var alltså flickan som socialtjänsten inte gjorde något åt, trots att hon bodde i en bil tillsammans med sin pappa, som var tung narkoman och psykiskt störd. Till alla pappor då som kämpar för att få se sina barn, kan man alltså bara säga att det inte spelar någon roll hur ni gör i kontakten med socialtjänsten, familjerätten eller tingsrätten. Ni måste först bli psykiskt störda och narkomaner innan socialtjänsten kan godkänna er som fullgoda föräldrar.

Det är med dessa ord jag inleder min artikelserie om nationalsocialtjänsten - en ny farsot i ett modernt samhälle.

/Medborgare