Berätta om hur det kom sig att du började spela bandy.
- Jag är uppväxt i Söderfors och där var och är bandyn stor. Pappa Bo Nilsson är ju gammal bandyspelare och jag var inte mer än tre, fyra år när jag fick följa med och åka skridskor. Och något år senare började jag spela i knattelagen i Söderfors gymnastik- och idrottsförening. Jag var på Bruksvallen och åkte ända tills lamporna slocknade för kvällen så det blev mycket istid. I Söderfors var det bandy eller fotboll som gällde. Det är ett samhälle med inte mer än 2000 invånare men ändå håller man ett bandylag i allsvenskan. Även min brorsa Mikael blev bandyspelare och lirar nu i Broberg. För mig var bandyn roligt från början och så har det fortsatt. Det är ett öppet och tillåtande spel med mycket fart och teknik. Bandyn kallas för lirarnas sport och visst är det så. Under uppväxten spelade jag även fotboll men det slutade jag med när jag var 16 år och kom in på bandygymnasiet i Sandviken. I trean blev jag värvad till SAIK:s A-lag vilket självklart var fantastiskt roligt och en dröm som gick i uppfyllelse. Det var ju målet för alla på bandygymnasiet.

Sedan du blev värvad till SAIK har du stannat kvar i laget och är inne på din åttonde säsong, vad är det som gör att du trivs så bra i SAIK?
- Vi spelar rolig bandy helt enkelt. Det är ett offensivt spel med många spelare som gör mål och vi är det lag som gjort flest mål i elitserien. Det görs många bra passningar i laget och för mig som spelar forward blir det ju några baljor. Förra året slog jag alla tiders målrekord med 70 mål gjorda på 25 matcher och det var ju roligt. Det var ett rekord som jag aldrig trodde att jag skulle slå men efter 22 matcher i år var jag uppe i 82 mål. Det har varit mycket prat om det här rekordet men för mig är det inte så viktigt. När jag går in på isen vill jag vinna matchen – ingenting annat.

Vilka är dina tankar om den nya Göransson Arena i Sandviken?
- Jag tror att den nya arenan kommer att ha stor betydelse för många. Dels för att många olika idrotter kommer att kunna ha nytta av den men också för att det blir en scen för artister och en plats för mässor. Just för bandyn tror jag att det är de nya inomhusarenorna som kommer att rädda sporten för framtiden i och med att det är så milda vintrar nu. Visst är det fantastiskt med bandy utomhus när det är ett par minusgrader, solsken och klangis – men de gångerna är väldigt lätträknade på ett år. När det är snöstorm eller regn vet man att det kommer att bli många långbollar och hugg och slag i spelet. Det är inte särskilt roligt. Jag tror inte att bandyns själ sitter i att den spelas utomhus, tvärtom finns det många fördelar med en inomhusarena. För oss spelare ger det en otrolig känsla att spela inomhus då man hör publikens gensvar på ett helt annat sätt än utomhus. Den yngre generationen som gillar att se bandy är också mer bekväm än de äldre och lockas inte av ståplats utomhus.

Hur känns det att vara idol idag?
- När jag själv var liten var Benny Olsson min idol, han spelade forward i Söderfors. Senare har Pelle Fosshaug varit en förebild inom bandyn men framför allt har Mario Lemieux som spelar hockey i Pittsburgh Penguins inspirerat mig som spelare. Jag vet inte om jag är idol för någon yngre spelare idag, men visst får man skriva autografer efter matcherna och det är ju roligt.

Vad är det som är på gång framåt i tiden?
- Vi har just kommit hem från VM i Ryssland där vi tog silver och jag blev utsedd till VM:s bäste forward. Nu är siktet inställt på SM-guld. Sedan tidigare har jag ett VM-guld och två VM-silver, två SM-guld och ett SM-silver. Efter säsongen finns eventuellt planer på att flytta till Ryssland, men det beror på om jag får ett bra bud. Det måste vara ett bra kontrakt och så måste det kännas att det kommer att fungera socialt. Jag vill helst komma till en större stad där till exempel kommunikationerna fungerar bra och det finns saker att göra även utanför bandyn. Min flickvän Linnéa följer i så fall med mig. Ryssland är stort inom bandyn där Dynamo är det bästa laget i världen. Å andra sidan finns det lag i den ryska ligan som inte är särskilt bra. I Sverige har vi en bättre bredd bland alla lagen i elitserien. Men i Ryssland finns möjligheten att spela bandy som proffs och en chans att tjäna lite pengar på det. Idag när jag spelar i ett av Sveriges bästa lag måste jag också ha ett civilt arbete på sidan om. Det är inte som inom hockeyn att man kan stoppa undan av lönen till en pension utan man måste helt enkelt ha något annat att falla tillbaka på den dagen då idrottskarriären är över. Jag jobbar 75 procent på Sandvik SMT som är en väldigt bra arbetsgivare som ställer upp och jag kan vara ledig för bandyn. Men visst är det tufft och slitsamt att gå upp och jobba exempelvis dagen efter en bortamatch när man kommit hem mitt i natten. Allra helst skulle jag vilja vara proffs och det ser jag chansen till i Ryssland. Det skulle också ge en hel del nya livserfarenheter. Det är inte så välordnat där som här i Sverige. Vi får väl se vilka erbjudanden som kommer. Jag förhandlar själv med de ryska lagen med bara en svensk tolk som hjälp. Sen får man väl ta en säsong i taget och se hur länge det känns bra. Den dagen det i så fall är dags att flytta hem till Sverige igen hoppas jag på att kunna komma tillbaka till Sandviken och SAIK. Det är ju här som är hemma för mig nu. Jag är ju bara 25 år men åldern spelar inte så stor roll, huvudsaken är att man fortfarande tycker att det är roligt, att man får vara skadefri och att man presterar i spelet på planen. Jag hoppas få spela i många år ännu.

Text: Kristina Hellerstedt Sundin, foto: Per-Erik Jäderberg


Bildtexter:
Gammal bild: Redan som liten spelare Patrik Nilsson i knattelagen hemma i Söderfors.

- Det måste finnas spelglädje och bandy är det roligaste jag vet, säger Patrik Nilsson.

Alla tiders målkung – Patrik Nilsson, forward i SAIK.