Jag minns första gången jag såg Frida Hyvönen, det var på Emmabodafestivalen 2005. Då var hon alldeles ny och hade precis släppt sin debutskiva. Jag minns hur hennes sköra, men samtidigt självsäkra, röst gick rakt in i mig. Och hur hon på ett blygsamt vis ändå var alldeles karismatisk där hon satt vid sitt piano. I dag, 2009, bör nog de flesta ha hört talas om Frida Hyvönen. Hennes senaste platta ”Silence is wild” har fått ytterst fin kritik och nyligen tilldelades hos DN:s kulturpris. Så hennes Gävlebesök bör sannerligen inte missas.