Hoatzin lever i träskområden vid Amazonfloden och längs atlantkusten i bl a Gyuana. Fågeln är 60-70 cm lång och väger knappt 1 kg. Experterna debatterar vilken fågelfamilj den tillhör, men med tanke på stanken så är det väl ingen fågel som frivilligt vill erkänna släktskap.
Till fredagsmyset gillar Hoatzin att käka blad med lite frukt och blommor. Maten processas i en mage som påminner om idisslarnas. Krävan fungerar som en muskelmage. Matsmältningen resulterar sedan i den odör som gett fågeln dess namn. Matsmältningsapparaten är så enorm att bröstmuskulaturen trängts undan så pass att flygförmågan är ytterst begränsad.
Boet byggs i träd vars grenar hänger över vatten och de samlas gärna i kolonier. Honan lägger oftast två ägg som kläcks efter en månad. Redan efter ett par veckor lämnar ungarna boet, inte så konstigt kanske med tanke på stanken? Ungarna kan då både klättra i träd och simma. Vingarna har klor som hjälper fågeln att klättra. Efter två månader blir ungarna flygfärdiga. Om de blir attackerade av desperat hungriga rovdjur dyker de ner i vattnet och klättrar sedan upp i träden med hjälp av de kloförsedda vingarna.
Förutom stanken är Hoatzin bullrig och kan en hel del hesa läten, inte olikt en bakfull knekt.
Det är inte känt om Hoatzin används som burfågel, men experter bedömer det som ytterst osannolikt. Men den kanske kan vara ett bra kamouflage för hembrännare?