Kvinnorna var i majoritet när Kay Pollak intog scenen. Antingen var de modigast och ansåg sig behöva ändra tanke eller så är männen fega och rädda. Det blev tre timmar där vi kastades in i den änden av tankeloopen för att komma ut som förändrade, kärleksfulla medmänniskor.
När du tänker negativt om någon annan har du skapat en fiende och en rädsla. En person kanske påminner dig om något och genast utser du denne att bli din plågoande, kanske för flera år framåt. Kay håller aldrig tillbaka orden, går runt och visualiserar för oss alla tänkbara scenarion med stor humor. Vad vi långt senare inser att det är åt oss själva vi skrattar. Det är så igenkännande det han beskriver.
Kay sprider glädje. Hans mimik och lustiga uttryck avväpnar oss helt från föreställningar om varandra. Med jämna mellanrum uppmanas vi att kort diskutera med bänkgrannen om vilka tankar som dök upp. Ett smart sätt att förankra visdomsorden och samtidigt träna på våra nyvunna kunskaper.
Det finns mycket att lära i kommunikation med andra. Vad Kay förmedlade var något mycket viktigare och framgångsskapande. Kommunikationen med dig själv behöver förändras. Väljer du att lite oftare gå till den glada ringhörnan varje dag kommer du att märka stor förändring. I varje möte med någon annan finns möjlighet att få reda på något om mig själv. Tänk på det vid nästa möte. Vad har denna människa för lärdom till mig?
Han bjöd också på en magisk formel. 6x6. Att i sex sekunder hålla om sin partner utan att säga något. Vem kan bli arg för småsaker då?